I nya världen (hela världen utom Europa och länderna i östra medelhavsområdet i vinsammanhang) är de internationella druvorna helt dominerande. Cabernet Sauvignon och Merlot från Bordeaux, Chenin Blanc och Sauvignon Blanc från Loire, Pinot Noir och Chardonnay från Bourgogne, Syrah och Grenache från Rhône och Riesling från Tyskland odlas i stort sett över hela världen men i vinländerna i Europa håller man fanan högt för de inhemska druvorna. Sangiovese ex.vis, som är den överlägset mest odlade druvan i Italien går nästan inte att hitta utanför landets gränser. Även i Österrike är traditionen och de inhemska druvorna starka. Den vanligaste gröna druvan Grüner Veltliner och den vanligaste blå, Zweigelt är inhemska korsningar. Av Österrikes 46.500 hektar vinodlingar så odlas det Grüner Veltliner på nästan en tredjedel, blå druvor på en tredjedel och övriga gröna druvor på en tredjedel.
Nu för tiden (och med “nu för tiden” menar jag efter andra världskriget) odlas det i huvudsak en dryg handfull olika druvsorter i såväl Österrike som flera andra länder. Ändå har Österrike 40 olika druvor som är godkända för kvalitetsviner enligt kanske världens hårdaste vinlag*, 26 gröna och 14 blå. men mer än hälften av dem odlas på mindre än 1% av vinodlingsarealen. Bara 6 druvsorter odlas på mer än 4% av arealen, de gröna Grüner Veltliner 31%, Welschriesling 7.2%, Riesling 4.3% och Weissburgunder(Pinot Blanc) 4.2% samt de blå sorterna Zweigelt 13.8% och Blaufränkisch 6.5%.
Av Österrikes inhemska sorter så är Grüner Veltliner den starkast lysande stjärnan, inte bara inom landets gränser, utan också den druva som gjort sig ett namn internationellt med viner av mycket hög klass även om de bästa Rieslingvinerna från Wachau än så länge anses vara allra bäst av de österrikiska vinerna om man räknar in internationella druvsorter. 40 olika druvsorter kan tyckas många när hälften av dem ändå bara odlas på 150-300 hektar men om man tittar på tiden före andra världskriget (det går en ganska skarp gräns som tidsmässigt sammanfaller med andra världskriget) så var antalet druvsorter betydligt fler. Franz Leth senior på vingården Leth ägnade en hel del tid i slutet av 1900-talet till att resa runt och samla på sig äldre druvsorter i syfte att bevara dem. Det finns nu 250 olika druvsorter planterade på deras vingård i sektioner om 15 meter per druvsort, 200 gröna och 50 blå. De tillverkar ett vitt vin som är gjort på 200 olika druvsorter under namnet “simply wow – 200 united”. Franz Leth senior som startade Weingut Leth på 60-talet är nu 83 år men arbetar fortfarande i vingården varje dag.
Några exempel på inhemska gröna druvor:
Grüner Veltliner – Man tror att denna druvsort är cirka hundra år gammal. Det är en naturlig korsning och man har med modern genteknik kommit fram till att den ena “föräldern” är druvan traminer och att den andra är så ovanlig att man inte ens hade ett namn på den utan döpte den efter platsen där man hittade den, St. Georgen, i Burgenland. Druvklasarna blir från medelstora till mycket stora och skördarna ofta rikliga vilket ibland leder till att en producents vin på Grüner Veltliner kan ligga 20-30% lägre i pris än ett rieslingvin från samma odling. Den trivs mycket bra i Österrikes djupa lössjordar och vinerna varierar från unga, lätta, friska till mer fruktiga med viss kryddighet och pepprighet.
Welschriesling – Har troligen sitt ursprung i norra Italien där den återfinns under namnet Riesling Italico. Man känner inte till vilka sorter som gett upphov till sorten, den är dock, trots namnet inte släkt med riesling. Den ger rikliga skördar och lämpar sig allra bäst för mousserande viner s.k. sekt, liksom kvalitetsviner med varierande grad av sötma från Burgenland. I Steiermark är den vanlig som ett torrt bordsvin.
Och några blå:
Zweigelt – skapades 1922 av professor Fritz Zweigelt genom att han korsade Blaufränkisch med St.Laurent. Zweigelt har en kort växtsäsong med sen knoppning och tidig skörd med medelstora druvklasar som ger en riklig skörd. vinet är rödlila med smak av körsbär/moreller och har mjuka tanniner.
Blaufränkisch – Denna nästan blåsvarta druva växer i stora v-formade klasar och ger ett fylligt vin med markerade tanniner som ofta vinner på att lagras. Den är vanligast i de östra låglänta områdena, framför allt i mellersta Burgenland, även kallat Blaufränkisch-land, samt i södra Burgenland. det är en korsning från 1700-talet och den spred sig snabbt och blev mycket populär i det Tysk-romerska riket.
*Världens hårdaste vinlag? Kanske det. En följd av den s.k. “vinskandalen” i mitten av 80-talet som eventuellt vissa av er kommer ihåg för en mer seglivad “skandal”, speciellt här i Sverige, är svårt att hitta. Något av en storm i ett vattenglas men mer om det i en kommande blogg.
2019-06-03 Morgan Gillberg