I södra delen av Toskana ligger den lilla medeltida staden Montalcino med sin borg varifrån åtskilliga strider utkämpats för att försvara republiken Siena, som republikens sydliga utpost under medeltiden. Idag har staden och den omgivande kommunen Montalcino drygt 5000 invånare. Även om vin producerats länge i Montalcino så var det först på 1860-talet som de första vinerna som kom att kallas Brunello di Montalcino lanserades, 1966 blev vinet DOC-klassat och sedan 1980 har vinet Italiens högsta kvalitetsklass DOCG då det som ett av fem viner var först att få denna nya kvalitetsklass. De övriga var Chianti och Vino Nobile di Montepulciano, båda viner på Sangiovese från Toskana men till skillnad mot Brunello di Montalcino så behöver Sangiovese bara ingå till 70%(80% i Chianti Classico) men även druvrena Sangioveseviner är vanligt. De övriga två vinerna var Barolo och Barbaresco, båda viner på Nebbiolo från Piemonte.
Ett sjuttiotal italienska viner är idag DOCG-klassade och ett av de mest ikoniska är Brunello di Montalcino. DOCG innebär att förutom bestämmelser om tillåtna druvor och odlingsgränser så testas, analyseras och kontrolleras varje årgång, innan buteljering, av en DOCG-kommitté som garanterar kvaliteten på vinet. Denominazione di Origini Controllata e Garantite.
Brunello som fått sitt namn av den brunaktiga tonen troddes först vara en egen lokal druvsort då Clement Santi från Tenuta Greppo presenterade de första flaskorna. Man isolerade druvsorten och bestämde att bara den, skulle få användas till viner från Montalcino. Dock visade modern teknik att det var klonen Sangiovese Grosso och rent tekniskt borde druvan kallas Sangiovese då en klon är framtagen genom ympning eller sticklingar och rent genetiskt är en del av moderplantan, en exakt kopia. Detta struntade producenterna i Montalcino i och fortsatte använda namnet Brunello.
Familjen Biondi-Santi på Tenuta Greppo var enda producent av Brunello di Montalcino fram till efter andra världskriget och lade grunden till långlivat ikonvin som fram till 60-talet lagrades hela fyra år på stora ekfat, s.k. Botti och bara gjordes de allra bästa årgångarna. Mellan 1888 och 1945 producerade man bara fyra årgångar. Övriga år som inte höll samma höga klass så såldes vinet under annat namn.
1960 fanns det ett tiotal producenter av Brunello di Montalcino och odlingsarealen uppgick till 80 hektar, trettio år senare var det cirka 100 producenter och arealen var 1000 hektar och idag är det 150 producenter plus ett 70-tal gårdar som odlar druvan men säljer skörden vidare till andra producenter. Odlingsarealen uppgick 2016 till 2000 hektar. Brunello di Montalcino-viner måste lagras fyra år innan de får säljas, varav minst 24 månader på ekfat. För Brunello di Montalcino Riserva är det fem års lagring som gäller. Vinerna härifrån blir långlivade och räknas idag som några av Italiens bästa och priserna följer dess ikonstatus. I Sverige finns det runt 50 viner på Systembolaget och priserna varierar men de flesta ligger mellan 400-600 kronor. Biondi-Santi 2013 sticker ut med 1675:- och då är det ändå en bråkdel av vad det vinet kan kosta. Årgång 2006 och 2010 kan beställas via vinklubbar och privatimport men räkna med minst 5000:- / flaska. Vill man prova en prisvänligare äkta Brunello så kan jag rekommendera Col D’Orcia som betingar 279:-
2017, innan vi startat Partners in wine, besökte vi några producenter i Montalcino, bl.a. Canalicchio Di Sopra och Val di Suga längs Strada Provinciale del Brunello norr om stan och Col D’Orcia i södra delen av kommunen, tillsammans med vår vinprovargrupp.
Förutom Brunello di Montalcino DOCG så produceras ”andravinet” Rosso di Montalcino DOC. Ett vin gjort på samma druva från samma område men ofta yngre rankor och inte alls samma krav på lagring. Rosso får säljas 1 sep året efter skörd och blir inte lika långlivat som Brunello di Montalcino. Även om det finns undantag som ex.vis Biondi Santis Rosso di Montalcino som brukar kosta runt 750:- så är Rosso di Montalcino ofta överkomliga i pris och man får mycket kvalitet för pengarna då just DOCG-direktiven för Brunello di Montalcino kräver att minst 30% av det godkända Brunello DOCG-vinet varje år ska klassas ner till Rosso. Så bra årgångar kan man hitta fanatiska Rosso di Montalcino. Även lite sämre år kan det faktiskt löna sig att kolla upp Rosso di Montalcino lite extra då många producenter väljer att inte producera någon Brunello eller åtminstone en mindre kvantitet än vanligt, då ökar kvaliteten istället på Rossovinerna som då kan tillgodogöra sig skörden från äldre stockar i bättre lägen.
Det finns faktiskt ett tredje klassificerat vin från Montalcino, Muscadello di Montalcino DOC, det är dock inte gjort på Sangiovese/Brunello utan är ett ett sött vin på Muscatdruvan. Muscat/Muscadello odlades i Montalcino från renässansen fram till andra halvan av 1800-talet då den dukade under av vinlusen. Hundra år senare planterades nya Muscatrankor från Piemonte och är nu en etablerad druva i Montalcino med ett eget DOC-vin.
Morgan Gillberg, Partners in wine