Historien om M. Chapoutier måste berättas med utgångspunkt från den lilla appellationen Hermitage i norra Rhône, ett litet berg precis vid floden Rhônes vänstra strand och som enligt sägnen fått sitt namn av en återvändande korsriddare som levde resten av sitt liv som eremit på toppen av berget. Kanske är vinodlingarna på Hermitagekullen Rhônes äldsta och man vet att vin odlades här av romarna för 2000 år sedan. I trakten är man övertygat om att odlingarna på Hermitages granithaltiga sluttningar är de äldsta i hela Frankrike, att fokerna, ett grekiskt folkslag, kom seglandes upp för Rhône 600 f.k. och med sig hade de vinrankor som de planterade här och de rankorna var Syrah. Jordmånen och det perfekta läget som fångar solens första och sista strålar kombinerat med kunnigt hantverk ger vin i absolut världsklass och har gjort så i hundratals år. Ryktet om dess viner har periodvis under åren överträffat både Bordeaux och Bourgogne. På 1800-talet skrev exempelvis Bordeauxslotten Chateau Latour och Chateau Margaux ut på etiketten att deras viner Hermitageiserats d.v.s. förstärkts med kraftfullt vin från Hermitage. De vita vinerna som utgör ca: en tredjedel av de 126 hektaren har haft minst lika gott rykte. Thomas Jefferson, USA:s ambassadör i Frankrike och senare president, skrev en gång: ”Det vita Hermitage är utan tvekan det bästa vita vinet i världen, enda undantaget är Champagne.”
1808 startade familjen Calvet det som idag är M. Chapoutier under namnet Calvet et Compagnie och på 1810-talet började den unge Marc-Jean Chapoutier arbeta i företaget, han kom vandrande till fots till staden Tain l’Hermitage från en fattig bondfamilj i de höglänta centralmassivet väster om Rhône. Han började som tunnbindare men lyckades snart arbeta sig upp inom företaget och blev så småningom ansvarig vinmakare. 1838 flyttade familjen Calvet till Bordeaux och erbjöd Marc-Jean att köpa företaget och plötsligt var den tidigare utfattige bondpojken från Ardeche i Centralmassivet ägare till en vingård. 1855 sålde dock Chapoutier företaget och 1883 såldes det igen till till Rodolpho Delepine och 1897 köpte Marc-Jeans sonson Marius Chapoutier in sig som delägare och företaget bytte namn till Delepine et Chapoutier. Trots oerhört tuffa tider, vinlusen hade tagit död på de flesta vinstockarna i Europa och återplanteringen med amerikanska rotstockar med inympade rankor tog sin tid, så lyckades företaget bra. Från sina 10 hektar i slutet av 1800-talet exporterade man vin till Tyskland, Schweiz och Nederländerna.
Efter att på 1880-talet varit nere på 30% så dröjde det ända till 1920 innan vinproduktionen i Frankrike nådde samma volymer som innan de första stockarna dog 1863. När Delepine pensionerade sig 1922 köpte Marius ut honom och bytte namn till Chapoutier et Compagnie.
1928 Blev ett av Hermitages bästa vingårdslägen till salu. Det var familjen Sizeranne som sålde sina 1,15 hektar. Sonen i familjen Sizeranne, Maurice, hade som 9-åring råkat ut för en olycka och kunde aldrig ta över vingården. Maurice hade lekt med en pilbåge och skadat sig så att han förlorade synen. Det gick bra för Maurice i livet trots allt, han har t.o.m. fått en gata i Paris uppkallad efter sig. Han utvecklade Brailleskriften för blinda och genomförde en stavningsreform och gav ut en nydanande bok om stavning med Brailletecken. Han uppmärksammade också problemet att det fanns väldigt lite att läsa när de synskadade eleverna väl lämnat skolan så han startade tre tidningar i Brailleskrift. Brailleskrift eller punktskrift utvecklades av Louise Braille 1824 som en vidareutveckling av ”nattskrift” som Napoleon hade beordrat att ta fram så att soldaterna skulle kunna läsa meddelanden på natten.
65 år senare skulle Marius Chapoutiers sonsons son Michel se ett inslag på TV med sin blinde vän sångaren Gilbert Montagné som sa att han skulle behöva en vän med sig till butiken när han handlar vin för att läsa etiketten åt honom. Michel fick en idé och 1994 släppte de den första serien vin med punktskrift, som en hyllning till Maurice Monier de la Sizeranne, druvorna kom från den dryga hektaret stora odlingen på Hermitageberget och från och med med 1996 har alla M. Chapoutiers viner punktskrift på etiketten.
Tillbaks till 20-talet.
1929 var Marius son Marc 20 år och redan involverad i företaget. Han tecknade på eget initiativ ett avtal om att köpa tre egendomar på sammanlagt över 250 ha i Chateauneuf-du-Pape, som han ansåg hade lysande förutsättningar för vinodling. En av egendomarna var den steniga Beaucastel som vid den här tiden inte var planterad med vinstockar, man odlade mer aprikoser i området än vin då kilopriset var tre till fem gånger högre för aprikoser än för vindruvor. Priset han fått på egendomarna var mycket fördelaktigt men när Marius fick nyheten blev han arg och svor att inga druvor från Midi (södra Frankrike) nånsin skulle komma över tröskeln till hans vinkällare så Marc fick helt enkelt riva avtalet, det var Marius som bestämde.
Idag expanderar företaget och man äger 50 hektar i C-d-P, dock inte Chateau de Beaucastel, Beaucastels ställning i appellationen är i särklass och deras viner betingar dubbla priser jämfört med andra kända producenter som bl.a. M.Chapoutier.
Marc lät sig inte nedslås, han var handlingskraftig och när förbudstiden tog slut i U.S.A. 1933 agerade han omedelbart och med hjälp av sina kontakter i U.S.A. såg han till att de första europeiska vinerna som exporterades till U.S.A. igen var från M. Chapoutier. 1937 dog pappa Marius och Marc tog över familjefirman.
Två år senare bryter andra världskriget ut. Marc som är reservofficer hamnar snart i strid men tillfångatas och skickas till fångläger i Tyskland. Under fångenskapen lyckas Marc och hans medfångar gräva en tunnel och fly från lägret. Alla utom Marc försöker fly ut på landet eller in i skogen men fångas snart in. Marc går ensam raka vägen till järnvägsstationen och köper en biljett till Frankrike och lyckas på så vis undkomma tyskarna. Så småningom kommer han hem till Tain som nu står under Vichyregimen.
Snart kommer de tyska trupperna och Marcs hus beslagtas och blir huvudkvarter för den tyske kommendanten. Marc går under jorden och blir ledare för motståndsrörelsen i Tain, barnen göms hos andra familjer men hans hustru sänds iväg till fångläger och vingårdarna som nu är 50% av Hermitagekullen beslagtas och delas ut till andra vinodlare som samarbetar med tyskarna. Under resten av kriget utför motståndsrörelsen attentat mot tyskarna och hjälper allierade piloter och fallskärmshoppare som hamnat bakom fiendens linje. Efter kriget får Marc tillbaka sina vingårdar men han väljer att aldrig mer prata med de grannar som samarbetat med tyskarna.
1955 ändrar Marc, i ett försök att göra det mer personligt, namnet på firman till M. Chapoutier.
Fortsättning följer. Morgan Gillberg, Partners in wine